Del 8

Det har nu snart gått 2 månader sedan jag först gav mig ut. Det började bli dags att styra kosan hemåt, vilket jag gjorde både med vilja och motvilja. Att leva på luffen har blivit något självklart och naturligt.


-

Efter min sista övernattning i Kroatien skulle min fortsatta färd gå raka vägen norrut. Medan jag åt lunch på en restaurang började jag bläddra i en lokal motorcykeltidning i väntan på serveringen. Huvudinslaget i detta nummer handlade om en person som åkte hela vägen till Nordkap, genom Sverige, på sin motorcykel. Ironin i att befinna sig vid medelhavet och kolla på bilder om exotiska Sverige var påtaglig.


-

För att variera mig tog jag medelhavsvägen, och vilken syn det var att komma dit! Det var som att nedanför berget jag befann mig på låg planeten Mars med sina djupa dalar och röda berg! Dagens körning flöt på smidigt, även om det var riktigt varmt ute. Just värmen var det som motiverade mig mest med att komma hem. Att bli svalkad av fartvinden istället för upphettad. Under navigationen genom en mindre stad lyckades jag med bedriften att tappa hojen mitt i en korsning. Jävla klantskalle! - ropade jag åt mig själv. Kulan på kopplingshandtaget gick av och den vänstra blinkersen blev böjd, så det hela var inte allvarligare än en stunds pinsamhet. En glasspaus några minuter senare fick mig på bra humör igen!

Mot slutet av dagen nådde jag de slovenska alperna och var riktigt glad över det. Äntligen en mera intressant körning och landskap!


-

När jag såg den här antika vattenkvarnen parkerade jag hojen längst vägkanten för att undersöka närmare. Synen av rinnande vatten gav mig en ide, nämligen att ta av sig kläderna och ta en uppfriskande dusch! Vilket var precis det jag gjorde och efter en het och svettig dag var detta precis vad jag behövde! Kände mig härligt skogsvild och naturlig! :)


-

Jag behövde inte leta länge för att hitta en campingplats. Jag hittade en traktorväg som tog mig raka vägen uppför berget! Mitt väl mönstrade portugisiska bakdäck kom väl till användning, för jag behövde all grepp jag kunde få för att ta mig upp.


-

Jag hittade en gräsplätt lite högre upp och slog upp tältet. Roade mig med runda av skogsvandring innan jag gick och la mig.


-

Nästa dag åkte jag åt nordöst, följandes de slovenska Alperna. Husarkitekturen var annorlunda och lite finare jämfört med andra delar av ladet som jag passerat. En del platser såg ut att vara riktigt idylliska med hus & tomt mitt ute i naturen, anslutna med en liten väg med minimal biltrafik. Drömde mig bort om hur det skulle kännas att bo här.


-

Jag valde återigen de minsta vägarna jag kunde hitta, vilka ofta var grusvägar. Dessa var dock välskötta och jag kunde hålla en skaplig hastighet. Jag till och med gjorde ett flertal försök att sladda i kurvorna genom att vrida full rulle på tvåans växel. Sladdarna jag gjorde i min fantasi var oändligt mycket snyggare än de patetiskt korta bakhjulspinn jag fick till i verkligheten, men det spelade ingen roll för kul hade jag, riktigt kul rent utav! Att spinna loss och låta bakändan fara från sida till sida i branta uppförsbackar med lösgrus gick desto lättare och kändes barnsligt förtjusande!


-

Här snackar vi seriös grafitti - dessa målningar var GIGANTISKA!

Jag stannade vid en fotoaffär i hopp om att jag kunde få låna en dator med internet för att boka färjan från Polen till Sverige. Jag tänkte boka Gdansk - Nynäshamn men när bokningsbekräftelsen kom ut ur skrivaren visade sig att jag hade bokat Świnoujście - Ystad istället. I och med detta skrotade jag därmed min plan på att köra genom Ungern och valde istället att köra raka vägen norrut genom Österrike.


-

Det var till stor del platt i Österrikes östra delar, men ett och annat bergsområde hade jag nöjet att passera. Med jämna mellanrum dök den här skylten upp, som i praktiken betyder att "här kommer en rolig MC väg"! Mitt ansiktsuttryck var inte alltför olikt skyltens under körningen. Någon borde sätta upp en sådan på slingerbulten här hemma.


-

Dagen därpå var jag framme i Tjeckien. Det första cafeet jag åkte förbi hade skyltar som såg ut enligt bilden ovan. Jag kunde dock inte avgöra om det lockade eller avskräckte kunderna med internal error.

Jag noterade för första gången ett svalare klimat, utan att köra upp för någon bergstopp. Solen var inte lika stark och temperaturen var på en behagligare nivå. Vilken lättnad.


-
-

Jag slog upp campet för natten strax nedanför den polska gränsen. Jag insåg att detta skulle vara den sista natten jag spenderade i tältet under den här resan, då jag skulle sova på färjan under morgondagen. Jag såg därför till att välja min campingplats med extra omsorg! Kriterierna var en bra bit in i skogen så att jag slapp störas av ljudet från förbipasserande bilar och närliggande samhällen, samt mjuk och plan mark att sova på. Efter att ha plöjt genom denna skogsmaskinväg i några km hittade jag mitt ställe, vilket var precis lika utsökt som jag hade hoppats på!

Precis efter att jag hade passerat den polska gränsen fick jag ett tydligt tecken på att jag var på väg till Sverige: Det började regna! Jag har vid det här laget inte upplevt regn på över en månad och jag kan inte påstå att jag har saknat det. Lyckligtvis varade det inte särskilt länge.

Körningen genom Polen gick smidigare än smidigt! Jag smälte in så pass bra att en polack bad mig om vägbeskrivning till en närliggande stad medan jag stod och tankade hojen. Jag råkade se skyltarna mot den efterfrågade staden på min väg till macken och kunde därför peka ut den vägen hon skulle ta för att komma dit utan att ta fram kartan! Jag vill även ta tillfället i akt och dementera alla rykten om att den polska trafiken skulle vara mer farlig eller osäker jämfört med övriga Europa. Den främsta skillnaden mot den svenska trafiken var att Polackerna körde ut i väggrenen för att underlätta en omkörning, medan i Sverige blir man snarare blockerad av hobbypoliser som ska visa att du minsann inte ska tro att du kan köra om dem.


-

Vägstandarden var inte lika bra däremot, vilket jag fann mer roande än oroande. Just den här lilla vägen hade partier som bestod av någon konstig slags kullersten med höga kanter som genererade ett speciellt ljud från hjulen när jag drog på. Alla gropar och vägbulor gjorde att min hoj gungade som en gunghäst, något som jag fann roande till den grad att jag började skratta i hjälmen, flera gånger!


-

Med ca 2 timmars marginal var jag framme i hamnen. I väntan på färjan passade jag på att borsta tänderna.

Jag gick upp utvilad trots att jag bara hann med ca 6 timmars sömn. Jag kunde konstatera att användningen av färjan var helt klart en bra ide istället för att ta omvägen via Danmark. Att resa medan man står still innebär bra utnyttjande av tiden och man får en sovplats på köpet. Nästa dag inleddes med moln och en sval temperatur, som sedan steg under dagen och solen tittade fram. Något som gjorde mig ironiskt nog glad, trotts att det inte var länge sedan jag blev riktigt stekt och desperat letade efter skuggiga partier..

Här går min resa såväl som min berättelse mot sitt slut.

Så, med facit i hand, är CX500 en värdig sporttourer? I allra högsta grad! Förmodligen en av de mest välbyggda motorcyklarna som någonsin har lämnat en japansk fabrik! Att plåga en så pass gammal maskin på detta vis utan några som helst tekniska bekymmer utöver rutinservice borde inte vara möjligt.