Äventyrstouring i Norrland

~ Dag 3 ~

Vaknade under nattens gång av att det började ösregna till den graden att jag började oroa mig för att tältet skulle bli platt som en pannkaka av all vatten. Tältet funkade dock utmärkt. Morgonen därpå funderade jag på ifall jag skulle campa på aktuell plats en natt till då jag blev kär i platsen, men bestämde mig för att åka vidare. Regnet upphörde passande nog när jag väl skulle börja packa ihop.

Typisk fjällskog med alla dessa krokiga björkar.

Trevliga vägar och vyer! Strax innan passerade jag Sveriges högst belägna by - ca 840 meters höjd.

Jag chillar efter en matpaus i Funäsdalen.

Fortsatte sedan raka vägen norrut. Här såg jag den första referensen till något samiskt. De serverade ett halvt dussin renkötträtter, men som vegetarian var jag föga imponerad utan åkte snabbt vidare.

Hädan efter var det grusväg, och bebyggelsen blev gles. De få hus jag åkte förbi såg ut något i stil med detta. Hade varit spännande om det fanns möjlighet att gå in där och kika, då såpass gamla hus har ofta en själ.

Sakta men säkert pekade vägen uppåt, kilometer efter kilometer.

Helt plötsligt möttes jag av den här synen - kalt och platt landskap åt alla håll, så långt som ögat kunde se! Det kändes så surrelistiskt att jag glömde bort att jag befann mig i Sverige, utan kunde lika gärna ha befunnit mig var som helst i världen i denna stund.

På väg ner..

Efter ett tag kom jag fram till ytterligare en damm. Bestämde mig för att korsa denna.

Dräneringskanalen på andra sidan.

Nu blev grusvägarna smalare..

Jag hittade en autentisk by från den tiden då folk levde av sina husdjur och råvaror från den egna gården. Passerade sedan ytterligare ett par liknande småbyar.

Allt eftersom jag fortsatte förvandlades grusvägen mer och mer till en skogsväg.

Tröttheten och hungern började komma smygandes, så jag bestämde mig för att slå läger invid vägen. Ingen risk att någon kommer att passera här under natten, tänkte jag. Ganska snart hörde jag ett prassel bland träden. Blev först orolig att det var en björn eller en älg, men det visade sig vara en renflock. Första gången jag såg livs levande renar! Jag visste att de inte var farliga, men om de skulle bli lite väl sällskapliga tänkte jag att ljudet av en stånka som varvar ur skulle skrämma iväg dem.