Del 4
Efter att ha fått en stadig dos aktiv körning, till den grad att jag började bli trött i armarna, satte jag en rak kurs mot norra Spanien. Ett tag började jag fundera om jag verkligen skulle genomföra hela den planerade körningen och vara ute så pass länge. Det gick inte att vifta bort det faktum att jag körde en hoj som är äldre än vad jag själv är med en vikt och väghållning som kräver mer av föraren än vad en modern hoj gör. Den klena gaffeln och de svajiga bakdämparna bidrog till oönskade rörelser som krävde ett stadigt grepp om styret för att hållas under kontroll, speciellt vid aktiv körning.
Här passerade jag staden Carcassonne, som har sina stadsmurar intakta. Dessa byggdes under medeltiden för att hålla diverse inkräktare borta.
Några mindre gränder som jag körde igenom.
Mitt körhumör förändrades snabbt när jag började närma mig Pyrenéerna och hittade denna väg. Den var lagom bred, nyasfalterad och väldigt slingrig - perfekt för att låta gashandtaget, växelspaken och däcksidorna få jobba lite! Jag kastade cykeln från ena sidan till den andra, lutade den mer än vad jag någonsin har gjort och kände mig hur vild som helst! För varje kurva förvånade jag mig själv över hur roligt det är att köra motorcykel, som om jag inte visste det innan!
Ju närmare Spanien jag kom desto mer förändrades landskapet såväl som husarkitekturen. Även temperaturen föll, rejält dessutom.
Trots att skymningen kom smygandes kunde jag inte låta bli att utforska denna grusväg. Blev allt brantare ju längre jag körde, men min trotjänare hade inga problem med klättringen på första växeln.
Jag hade nu mer kläder på mig än när jag lämnade Sverige, och ändå kände jag mig kall. Det fanns en termometer uppsatt på en bergsstuga som visade +8 C. På en halvdag hade jag gjort en klimatresa på ca 25 grader när jag körde upp hit från medelhavet. Utsikten var det inget fel på i alla fall!
Efter gränspassagen hade jag 2 prioriteringar: Ta mig ner på lägre höjd och hitta en sovplats. Då vägen lutade stadigt neråt prövade jag lite eco-driving genom att stänga av motorn, peta i neutralen och bara rulla utför. Var inga problem att hålla farten uppe ett bra tag och att rulla endast hörandes vindens brus var avkopplande. Jag upptäckte att det är ett bra sätt att öva kurv och bromsteknik. I och med att man inte kan gasa så var jag tvungen att behålla så mycket fart som möjligt genom kurvorna.
Husen såg bra mycket märkliga ut här i norra Spanien. Inte alls som i resten av landet. De vanligaste färgerna var olika (oftast mörka) nyanser av brunt och kreativa former på tak såväl som fasad.
De var oftast tätt klustrade likt svampar med inget annat än skog och berg mellan klustren. Till slut började det dyka upp hus överallt och jag insåg att jag var mitt inne i en stad vid namn Andorra la Vella. Av någon anledning började jag i mitt huvud måla upp en prinsessa med detta namn från medeltiden som skulle bo i ett stort slott högst upp på ett berg och vaka över staden. För det hela kändes som att vara i en fantasivärld. Brun-gråa stenhus kombinerades med moderna gator och butiker på ett sätt jag inte har sett någon annan stans. Då staden befann sig i en dal såg man höga bergsväggar åt vilket håll man än kollade åt, som ingav en klaustrofobisk känsla.
På grund av den täta bebyggelsen och de branta bergsväggarna kunde jag inte tälta och fick mala på, med förhoppning om att komma ut till ett mindre civiliserat område snart. Jag åkte in i något som såg ut att vara ett gränspassage. Igen? Bilisterna blev stoppade av gränspolisen medan jag blev glatt framvinkad. Efter passagen stod det "Välkommen till Spanien!" WTF!? Har jag kört in i Spanien 2 gånger? Har jag missat något? Jag stannade bågen, plockade fram kartan och noterade en streckad linje som går runt ett litet område mitt i bergen. Aha! Det var inte alls Spanien som jag precis åkte igenom, utan landet Andorra! Ett land jag aldrig hade hört talats om, förrän nu! Det är inte ofta man upptäcker ett helt nytt land, speciellt mitt i Europa!
Jag funderade inte mer på det utan hade viktigare saker att tänka på - hitta en sovplats. Som tur var blev bebyggelsen genast glesare efter gränspassagen och bergen en aning flackare.
Jag hittade en liten väg upp för ett berg, där jag senare hittade en stig som gick till en gräsbevuxen plätt, som var plan nog för att tälta på. Nöjd slog jag upp tältet och tog mig tid att beundra miljön innan jag gick och la mig.
Samma utsikt en halvtimme senare. Verkade vara full fart där nere.
Dagen efter bjöd på en fantastisk utsikt!
Och en fantastisk körning direkt från början!
Jag kom ut på en lite bredare väg som var... perfekt. Goa kurvor, god variation och framför allt, den verkade aldrig ta slut!
Jag fick ett seriöst dilemma. Underbar väg och underbar natur på en och samma gång. Jag ville ta det lugnt för att hinna beundra allt, samtidigt som jag ville brassa på och njuta av körningen. Hjälp!
Dilemmat fick sig en naturlig lösning. Jag hade vid det här laget kört en halvdag. När man hårdkör en tungt lastad 70-tals hoj så känns det i kroppen. Vilopauserna kom naturligt. Rutinen blev: Köra hårt så länge jag orkar/har lust med, kör lugnt och njut av omgivningen eller ta en paus. Jag både åt och hade kvar kakan.
Den här synen fångade mitt utforskningsintresse. Kunde jag komma närmare sjön på något sätt?
Japp, det kunde jag! Det var inte fråga om någon vacker sandstrand men med lite god vilja kallar jag det hela för en beachride.
I början av dagen undrade jag om jag inte skulle hinna ända fram till Lisbon. Vilket skämt. Jag svängde till slut ut på motorvägen för att ens ha en chans att hinna fram imorgon kväll! Sovplatsen för natten blev inte den mest episka. Jag hittade en avfart från motorvägen där jag tog en avfart från avfarten ut på en stig. Jag slog upp lägret mitt emellan vallen till vägen och en åker. Vallen fungerade som ett bullerskydd, vilket gjorde att jag kunde sova utan problem trots att motorvägstrafiken passerade mindre än ett hundratal meter ifrån mig.
Nästa dag skulle bli en långkörare. Jag hade ca 800 km att avverka så jag fortsatte på motorvägen. Jag blev snabbt uttråkad och bestämde mig för att testa motorcykelns gränser. Jag la mig på tanken och vred rullen i botten. Accelerationen fram till ca 150 gick smidigt, därefter började hastighetsnålen röra sig allt långsammare. Jag hade redan passerat varvtalen där motorn levererar maximalt vridmoment och höll på passera effekttoppen. För att överstiga 160km/h blev jag tvungen att vänta in en stadig nerförsbacke. När den till slut kom lyckades nålen med ett hårstrå passera 170-sträcket på mätaren! Det finns 3 mätare på en CX500 och jag lyckades maxa samtliga! Hastighetsmätaren, varvräknaren och... temperaturmätaren!
Att pressa skiten ur hojen en längre tid i 35+ gradig hetta måste märkas någonstans. Faktum är att det var för varmt för att köra vidare i MC jackan. MC brallorna ersattes av jeans redan i södra Frankrike men nu fick jackan ersättas med en skjorta. Precis som när jag körde i Indien. Förutom att den här gången åkte jag i motorvägsfart, men det fanns inte mycket att göra åt saken.
Bilden ovan är tagen i Portugal. En del av motorvägen var avstängd för att någon bil hade kraschat. Säkert någon fartdåre som ville testa hur fort hans bil gick! ;-)
Äntligen framme i Lisbon! Jag stannade hos några kompisar som jag senare skulle åka till Boom med. Att slappna av i en bönpåse på balkongen med en öl i handen satt riktigt fint!
Dagen efter hade jag några praktiska ärenden att uträtta. Förutom inköp av diverse proviant behövde hojen en service. Bakdäcket var lika slätt som en barnrumpa, inget mönster kvar över huvud taget! Byte av olja & filter skulle inte skada heller. Med lite hjälp lyckades jag hitta en verkstad som hade alla delar och gjorde all service medan jag käkade lunch! Senare på dagen roade jag mig med att skjutsa en brud på hojen på väg till ett uteställe och köra rödljusrace mot en mc-scooter och diverse annat bus.
Det klena 3.75" däcket ersattes med ett fett 4" caferäcerdäck vilket förbättrade utseendet såväl som hojens geometri, för endast 40€!
Efter att ha flummat runt i Lisbon i några dagar var det äntligen dags att åka till Boom festivalen! Trots att vi gav oss iväg tidigt (jag körde hojen, resten av gänget hade bil) så var det redan lång kö till entren. Förra gången jag var på festivalen fick jag gå i timmar för att nå entren, men den här gången hade jag minsann en motorcykel! Jag körde förbi alla stillastående bilar med en enorm glädje, som om detta var min hämnd för förra gångens blåsor på fötterna!
Den sista biten var en dammig grusväg och festivalområdet var nästan öken. Bilden ovan föreställer konsekvenserna av detta. :-)
Boom är en fantastisk festival som bara kan upplevas. Det är ett smörgåsbord av artister i världsklass. Medan jag knallade omkring på måfå en natt hamnade jag framför den ena showen/liveframträdandet efter det andra. Det kändes nästan som att artisterna konkurrerade om ens uppmärksamhet, hur sjukt är inte det? Förutom musik och shower fanns det utställningar, föreläsningar, workshops etc. Det enda som krävs av dig är att du orkar vara där. Vilket inte alltid var det lättaste då festivalen är utspridd över ett stort område och dagstemperaturen är riktigt het!
Jag utvecklade snabbt några dagsrutiner. Den ena var att tvätta kläderna i en sjö som ligger på festivalområdet, för att sedan ta en uppfriskande simtur medan kläderna torkar, och avsluta med lite solande. Att det var avkopplande är det minsta jag kan säga, det kändes som att jag levde hippie-drömmen mitt i paradiset!
En av många imponerande byggnadsverk som jag spenderade mycket tid i. Gongtrummor i metall var uppsatta överallt med mekaniska armar som spelade diverse melodier och ingav känslan av att befinna sig i ett buddistiskt tempel i Himalaya. Jag lät medvetet kameran vila för bilderna skulle bara förminska upplevelsen. Detta är med andra ord den sista från Boom.