Del 6
Dagen inleddes med mys-körning på de allra minsta landsvägarna.
För att sedan öka tempot när det började se ut såhär! Vägar som denna ser man normalt bara i rallyspel. Men den här gången såg jag allt med egna ögon och smiskade min egna motorcykel, kurva efter kurva med en ständig acceleration, inte minst när det kommer till leendet!
Efter ett bergspass förändrades landskapet över ett ögonblick. Solen ersattes med moln och stäppökenlandskapet ersattes med djungel. De allra nordligaste delarna av Spanien påverkas kraftigt av oceanen med en massa fuktig luft som drar över, som vid en viss punkt krigar mot den torra hetluften från inlandet.
Framåt eftermiddagen var jag framme i Pyrenéernas västra delar! Trots att jag vid det här laget var bortskämd med trevliga vägar och osannolika scenerier kunde inget förbereda mig på den skönheten jag nu skulle bevittna!
Jag hade allt annat än brottom. Jag valde de mindre vägarna, för att komma djupt in i naturområdet.
Detta passage bestod av en riktigt smal väg som gick genom en gigantisk spricka mellan bergen. På båda sidorna var bergsväggarna näst intill vertikala och riktigt höga, vilket skymde kvällssolen effektivt och ingav en surrealistisk känsla medan jag passerade. Jag drog upp visiret, tog av mig solglasögonen och rullade i 30km/h, ständigt tittandes omkring med vidöppna ögon! Detta var för övrigt första gången som jag höll den hastigheten på en motorcykel sedan uppkörningen!
På min väg genom byn Anso hittade jag ett ställe som serverade mat, Hostal Kimboa. Medan jag väntade på maten umgicks jag flitigt med personalen, som kunde engelska. Maten var god och personalen var riktigt trevliga, till den graden att jag fick en viss motvilja att lämna stället efter att jag hade ätit klart. Förmodligen för att min senaste tids sociala interaktion bestod av att säga "ola" och "gracias" till diverse butiksbiträden...
De frågade naturligtvis om jag ville stanna över natten, vilket kändes lockande. Vandrarhemmet är ett familjeföretag och när familjens överhuvud (dvs mamma) erbjöd sig att tvätta mina kläder (vilket behövdes, tro mig!) tackade jag ja utan att tveka. Vilken service, och vilket mottagande! Detta blev min andra av totalt 2 övernattningar på hotell under hela denna resa.
Resten av kvällen spenderades med att utforska byns smala gator. Så mycket som jag gillar att campa i skogen så var detta ändå en välkommen variation.
Dagen efter drog jag rakt ut i bergkedjans hjärta. Det dröjde inte länge innan en naturnörd som jag fick den ena wow-känslan efter den andra. Jag önskar verkligen att jag kunde ta en bild som gjorde platsen mer rättvisa än så.
Ju djupare jag kom desto "mindre" blev vägen. Först övergick den till grusväg, sedan blev den smalare och allt mer stenig. Min entusiasm över att plöja vidare blev dock allt större!
Hur ofta kör man sin motorcykel i miljöer som denna egentligen? Hur ofta vistas man i miljöer som denna över huvud taget, eller ens ser på vykort? Det här var ett outforskat paradis som vida överträffade alla mina naturupplevelser sedan körningen i Himalaya!
Det var inte så lättkört alla gånger men min CX jobbade tappert. Jag tänkte ofta på min mountainbike, och hur kul det skulle vara att cykla i dessa trakter någon gång.
Efter att ha irrat runt bland bergen och stött på ett par återvändsgränder hittade jag till slut en väg som åter övergick till asfalt.
Längst vägen rann en fors, som jag tog en matpaus vid. Jag använda forsvattnet för både matlagning och dryck. Smakade utmärkt.
När jag trodde att jag har sett allt öppnade sig dessa viddar framför mig. Den här dalen var gigantisk, de omgivande bergen var gigantiska. Snart kunde mina sinnen inte längre ta in mer intryck.
Vägen fortsatte stadigt uppåt och nådde till slut en höjd av 2072 meter enligt skylten. Jag var inte nöjd där utan såg mig om efter en grusväg som gick ännu högre. Visst fanns det en - brant, stenig och gropig! Jag fick utnyttja all min tillgängliga motoreffekt och körskicklighet för att ta mig upp. Vid flera tillfällen var det nära att jag behövde använda kopplingen men hojen orkade med hela vägen!
Efter en kortare paus vände jag tillbaka. Jag kunde inte ta några bilder på vägen upp för att det var för farligt för att stanna i den branta uppförslutningen. På väg utför kunde jag dock ta ett kort.
När jag var tillbaka på asfalten och vägen började luta nerför gjorde jag så som många gånger tidigare: Jag la in neutralen och rullade utför med en avstängd motor. Detta var en nerförsbacke som heter duga - med enbart gravitationens hjälp var jag som mest uppe i 95km/h! Tillräckligt för att köra om ett flertal bilar. När vägen planade ut var jag nere i 40km/h ett tag och bilisterna körde om mig. Jag såg att det skulle börja luta ner längre fram så jag fortsatte rulla. Och mycket riktigt, min hastighet tilltog och jag rullade förbi samma bilister igen! Känn er ägda!!
Jag har hunnit svettas en hel del under dagens gång. På lägre höjderna var det åter igen rejält varmt. Så jag stannade vid denna fors och tog ett bad! Vattnet rann ner från bergen så det var iskallt, men det gjorde inget! Jag satte mig ner mellan stenarna, som i ett badkar och lät vattenströmmen överskölja mig och kyla ner min överhettade kropp. Det kändes som att en dimma hade lättnat och jag kände mig riktigt klar i huvudet! Det här badet var bland det skönaste, precis det jag behövde!
En alldeles fantastisk dag började gå mot sitt slut, och campingstället var ett lika bra fynd som vägarna jag har kört på. Plan och mjuk mark, mitt i naturen och precis i tid för att njuta av solnedgången!
Jag somnade till tankar om hur mycket jag har börjat gilla Spanien.