Dag 11

6 aprill 2009.    461km.    Sträcka: Jaipur - Kurukshetra

Under förmiddan lämnade jag ökenlandskapet och åkte in på slätterna nedanför himalayas. Landskapet påminner om en exotisk version av skåne. Mycket odlingar (inte minst ris), samt en och annan skördartröska på vägarna. Utmed en stor del av dagens sträcka fanns det träd på vardera sida om vägen. Temperaturen var behaglig, så dagens körning var njutningsfull och jag ville bara fortsätta och fortsätta! Denna delstat hade många industrier, vilka tydligt satte sin prägel på städerna jag passerade.

Dagens mål var satt till att nå Ambala, men jag blev illa tvungen att sätta stopp ca 40km tidigare. Varför då? Mörkerkörning hade jag redan fått erfara, så det var inget som skrämde mig längre. Dock fanns det ett visst fenomen som kom hand i hand med solnedgången: sänkning av lufttemperaturen. Inte nog med det så började det regna, kraftigt. Jag fann snabbt ett tak att vänta ut regnet under innan jag hann bli genomblöt. Efter drygt 5 minuter kunde jag fortsätta köra, med det hade blivit ännu kallare och jag insåg den hårda faktan att jag har ingen som helst utrustning för att köra i andra väderförhållanden än stekhetta!

Att jag befann mig på en väg mitt ute i ingenstans, kall, fuktig och utan möjlighet att kunna göra något åt saken var inget som lugnade mig direkt! Tankar om hur jag skulle ta mig ur situationen började rulla på i 180 i mitt huvud! Det blev mörkare och mörkare ute samtidigt som molnen tätnade ytterligare, redo att släppa sig när som helst. Tankar om hopplöshet, panik och "vad fan har du gett dig in på" tog över. Skulle jag kanske bygga ett tak av nedfallna grenar och plastpåsar, tända en brasa för att värma mig och spendera resten av natten så? "Nä, jag måste fortsätta, koncentrera mig på trafiken och på min kropp så att jag inte stelnar", täntke jag. Jag spanade desperat efter hotell längs vägen, men såg vara verkstäder och dylikt.

Såg en skylt: Kurukshetra 10km. Där måste det finnas något tänkte jag, och körde på huttrandes, med alla tankar fokuserade på Gud. När jag väl kom fram till byn stannade jag vid första bästa matställe för att frpga om det fanns något hotell i trakterna. Personen jag pratade med kunde engelska och förklarade att visst fanns det hotell, 300m in i byn, rakt fram.

Jag åkte enligt anvisningen och blev inte lugn förrän jag såg hotellet med egna ögon. Puh! Detta var ett dyrare ställe, men jag hade inget annat val än att acceptera. Rummet har AC, sa personelen. Jomenvisst, precis vad jag behöver, muttrade jag. Det fanns varmvatten i ducshen, vilket i sig var värt pengarna jag betalade för rummet. "Hädanefter får det bli bättre planering, samt inköp av kläder. Det lär inte bli varmare de kommande dagarna", tänkte jag.

<< Dag 10

Dag 12 >>