Dag 20
15 aprill 2009. 206km. Sträcka: Rishikesh - Phaphumda
Dagen började med telefonkamerastrul, åtkomst av bilderna närmare bestämt. Med det var inte rätt plats att åtgärda sådant på, så jag la det åt sidan, tog förväl av mina Sadhus och gav mig sakta iväg söderut. Efter ca 20 mil blev det lite väl sakta: motorproblem! Effekten reducerades, motorn överhettades till den plötsligt tvärstannade. Hur mycket jag än försökte gick det inte att starta den längre. Kolven gick knappt att rubba! "Vad ska jag göra nu?" tänkte jag. Jag var mitt ute i ingenstans och hade inte ens en fungerande telefon!
Jag la växeln i neutralläge och rullade cykeln en stund tills jag såg en skola vid vägen som jag svängde in till i hopp om att finna något/någon som kan hjälpa mig. Utanför skolan träffade jag några personer som jobbar där som lärare. Jag försökte på bästa sätt förklara problemet för dem, men de ville mest att jag skulle chilla i soffan och ta en kopp te med dem. Den ena utav dem kunde lite om motorer och sa att jag behöver fylla på med olja. Han erbjöd sig att åka till närmaste by för att leta upp en verkstad och köpa olja, så jag gav honom lite slantar. Ett tag senare var han tillbaka och vi hällde i oljan i motorn. Dessvärre gick kolven fortfarande inte att rubba! Då tog han fram ett rep och erbjöd sig att bogsera mig till verkstan. Vid det här laget hade mörkret hunnit falla på.
Efter en lite småspännande färd var vi framme. Medan mekanikern började öppna motorn okte vi längre in i byn för att käka. Killen bjöd mig på frukt, vegetariska hamburgare och en mango shake. Helsjusst!
Jag var aldrig orolig på allvar under kvällens gång, på något sätt kände jag mig väl omhändertagen frän första början. Det låg något i atmosfären. Det finns helt enkelt riktigt snälla människor på denna planet. Det bevisades inte minst när vi kom tillbaka till verkstan. Hojen startade nu, men det var sen kväll, så läraren som redan hjälpt mig så mycket erbjöd mig att åka med honom hem och sova över där! Detta erbjudande kunde jag inte tacka nej till och hängde med. Jag träffade hela hans familj, och hans mor bjöd mig på en suverän nordindisk middag, serverad med ett glas varm mjölk. "Den är färsk, direkt från kon", sa hon. Sekunden därpå hördes det ett muuuuuuu i huset. Jag kikade in i rummet bredvid och rätt som det var hade de en ko ståendes, som bor hemma hos dem i sin egen hörna!
Morgonen därpå tog jag och lärarens bror en promenad genom byn för att jag skulle bekanta mig med omgivningen. Efter att ha blivit bjuden på en suverän frukost var det dax för mig att rulla vidare. Familjen beklagade att jag behövde åka, de hade gärna sett mig stanna kvar åtminstonde fram till lunch.
En dag som började med strul slutade med att jag lärde känna ett gäng trevliga och mycket gästvänliga människor, som jag annars garanterat hade missat. Inget händer av en slump.
Hemma hos den gästvänliga indiska familjen.