Dag 12

7 aprill 2009.    241km.    Sträcka: Kurukshetra - Shimla

Gårdagens kyliga upplevelse glömdes snabbt bort när jag väl gav mig ut igen. Sol, frisk luft, behaglig temperatur och fortsatt trevligt landskap. Jag svängde ut på en rak väg som gav mig en känsla av att jag höll på närma mig något alldeles speciellt. Jag kisar ut över horisonten och ser konturerna utav något långt borta - foten av himalaya! Världens mäktigaste bergskedja, som jag nu sakta men säkert närmade mig! Det pirrade i kroppen av entusiasm, samtidigt som en känsla av respekt infann sig - respekt för bergskedjan.

Efter att jag korsade gränsen till delstaten Himachal Pradesh började det luta uppför. Kilometer efter kilometer. Mil efter mil! Just när jag trodde att toppen man har framför sig är toppen av kullen man var på väg uppför så blev den bara högre efter nästa kröken! Luften blev stadigt svalare och jag insåg snabbt att jag var tvungen att uppgradera min klädsel, eller vända om. Jag hittade en sjusst klädhörna i en by jag passerade, och vips var problemet löst! Ägaren bjöd mig dessutom på en kopp te och vi hade en trevlig pratstund.

Landskapet och utsikten blev bara mäkteigare och mäktigare i takt med att jag fortsatte. Jag ville stanna överallt och njuta av utsikten, samt fotografera. Till slut bestämde jag mig för att ge körningen full fokus. Jag varvade motorn lite extra och la ner cykeln i kurvorna lite extra. Resultat: Sanslöst rolig mc-körning!! Och mer skulle det bli, för det första jag gjorde när jag anlänt till Shimla var att skaffa mig en detaljerad karta över terrängen. Här blir jag kvar en stund, tänkte jag.

Kalka, på gränsen till Himachal Pradesh. Med fotkullarna i bakgrunden.

-

Nu började det bli backigt..

-

Bebyggelse bland höjderna, Solan.

-

En närmare överblick, Solan. Järnvägen på bilden klättrar ända upp till 2200m ö.h.!