Dag 2

28 mars 2009.    330km.    Sträcka: Gokarna - Amboli

Vilken dag, och vilken körning! Det dröjde inte länge innan jag och Pulsar'n blev goda vänner! Det roligaste började då jag svängde av från riksvägen som gick längst kusten och in mot inlandet. Jag hade ingen lust att köra igenom Goa, på grund utav den ökade risken att stöta på trubbel med polisen. Orsaken är att det kommer massvis med turister till Goa, de hyr motorcyklar och blir inblandade i olyckor, vilket har medfört strängare regler och ökade kontroller i den delstaten, när det gäller körning såväl som uthyrning.

Hursom, i takt med att jag fortsatte närmade jag mig en lång bergskedja som gick vertikalt längst västra indien, kallad "Western Ghats". Jag började åka uppför serpentinsvängar samtidigt som jag njöt av den vackra omgivningen. Tropisk skog så långt som ögat kan nå, branta bergsväggar längst ena sidan av vägen, fantastisk utsikt över dalen på andra sidan! Luften var bland den friskaste, ljuvaste och renaste jag har andats under mitt indienbesök hittils, långt borta från närmaste storstad! Som en bonus sjönk temperaturen från stekhett till behagligt varmt. Kunde det bli bättre? Apor syntes skuttandes från gren till gren, exotiska fåglar hördes lite varstans. En underbar känsla av förening med omgivningen översköljde mig!

Senare förändrades vägskicket till det sämre, vilket flyttade en stor del av fokusen till själva körningen. Med sämre skick menar jag en väg som bestod av hål, gropar och bulor! Jag började önska att jag hade en dakar-rally hoj istället...

Under andra hälften av dagen blev det en hel del navigering genom några mindre städer, samt åter en massa störtskön landsvägskörning! Växtligheten var klart annorlunda på dessa höjder (ca 800m ö.h.). Palmer, bananplantor, samt annan tropisk växtlighet ersattes till största delen av olika slags lövträd. Tidvis glömde jag bort att jag befann mig i indien och kände mig som hemma i skandinaviens allra mest idylliska sommarlandskap.

Jag stannade till ett flertal gånger i diverse småbyar för att köpa frukt resp tilltugg. Jag blev oftast positivt bemött, språkbarriären till trots. Kunde redan vid det här laget konstatera att det är så mycket trevligare att vistas på ställen där det ej förekommer så många turister. Jag fick en del uppmärksamhet, då lokalbefolkningen var inte vana att se västerlänningar. Indiska bybor bor oftast kvar på samma ställe de föddes och växte upp på, generation efter generation, och reser inte runt mer än nödvändigt.

Stället jag till slut landade på var inte riktigt vad jag förväntade mig. En så kallad hill station, dvs en by som består till stor del av hotell och några matställen. Folk verkade inte vara lika sugna att umgås med en här. Men det är lugnt, för jag är mer än nöjd för dagen!

-

En vik mot oceanen nedanför kullarna.

-

Många floder jag passerade var till stor del uttorkade såhär års, men inte denna!

-

Några trevliga indier som driver ett fikaställe i en by jag passerade. Den ena av dem introducerade hans fru & barn för mig!

-

Det lokala exotiska djurlivet bland kullarna.

-

Det fanns gott om sjussta utsiktsplatser att ta paus på!