Dag 29

24 aprill 2009.    196km.    Sträcka: Pune - Satara - Pune

Hur förklarar jag denna körning? Var påväg mot Satare för att luncha där. Men något hände strax innan jag nådde fram. På motorvägen hade jag 3 lastbilar framför mig. Den ena håller på att köra om den andra. Jag lättade på gasen för att vänta på att omkörningen ska genomföras, så att jag i sin tur kan köra om, som vanligt. Plötsligt hör jag en smäll, omedelbart följt av däcktjut! Lastbilarna framför mig kolliderade i varandra och började sladda över hela vägen! Fort som satan nöp jag i frambromsen, samtidigt som jag började se delar flyga av lastbilen framför mig! Jag hann reducera min hastighet men inte tillräckligt för att undvika att kollidera in i metallhögen jag hade liggandes framför mig!

BAM!!

Jag fick smaka på lastbilens bakdäck och stänkskärm på väldigt nära håll! Det hela var över på ett ögonblick. Jag reste mig sakta upp, tittade omkring bland vrakdelarna och ser min båge liggandes på marken med kvaddad front. Efter en närmare undersökning var skadorna inte så värst mer omfattande än så, förutom tillböjda gaffelben. Vad som var otroligt var att efter en närmare undersökning av min egna kropp, visade det sig att det enda jag hade dragit på mig i skadeväg är smårepor på högerarmen och ett litet blåmärke strax ovanför höger knä. Jag var med andra ord så gott som oskadd!

Det samlades snabbt folk kring olycksplatsen, vilka frågade mig om jag var ok, samt hjälte mig att lyfta upp min båge. Den startade problemfritt och det gick att köra vidare, även om styrningen var helskev. Det krävdes en reparation så fort som möjligt. En snäll person som hade en egen mc erbjöd sig att eskortera mig de kilometrarna som var kvar till Satara, och hjälpa mig att hitta en verkstad. Tacka Gud att det finns snälla människor!

Vi hittade snabbt en verkstad. Medan mekanikern högg i för att fixa till hojen blev jag god vän med verkstadsägaren. Han bjöd mig på en kopp chai och vi pratade om allt möjligt. När det var lunchdax sa han att hans far kommer med hemlagad mat, som jag blev generöst bjuden på. Helt otroligt, 2 av 2 gånger jag fick problem med hojen och behövde göra ett längre stopp så stötte jag på riktigt underbara människor!

Några timmar senare är hojen helt återställd och jag kunde köra vidare. Men istället för att fortsätta frammåt vände jag tillbaka mot Pune. Anledningen till det är att jag, medan hojen reparerades, ringde mitt flygbolag för att verifiera hemresan. De sa att jag borde snarast besöka deras kontor för att hämta ut de nya biljetterna. Det närmaste kontoret låg i Pune.

Jag kände mig omtucklad så jag checkade in på ett hotell några mil innan Pine, så att jag kunde vila och återhämta mig efter dagens bravader, så att jag kunde få friska krafter att hugga i morgondagens ärenden med.

Vad blev dagens läxa då?

1. Håll rätt hastighet. Hade jag kört fortare än trafikrytmen hade jag varit mos.

2. Håll avståndet. De metrarna jag hade till godo för att sakta in var overdeliga.

3. Lastbilar är hårda!

4. Använd hjälm. Idag räddade den mitt ansikte.

<< Dag 28

Dag 30 >>