Dag 18

13 aprill 2009.    217km.    Sträcka: Sarahan - Rishikesh

Imorse vaknade jag av att jag var kär! Jag sov otroligt bra, minst lika bra som jag normalt gör i Sverige tack var det klimatet och jag kände mig otroligt hemma. Tittade ut genom fönstret och drömde mig bort att jag bodde i något utav de hus jag såg lite här och var längst bergssluttningarna.

Jag åkte vidare i glidartempo. Jag ville inte åka fort. Jag ville dra ut på njutningen medan jag befann mig i denna gidavälsignade miljö. Tallskog, barrtäckt mark och granit var dominerande här, vilket påminde mig om mitt hem, och lockade fram alla goda minnen jag har samlat på mig genom tiderna.

Till slut kom den stora nedstigningen, vilken jag rullade nerför i neutralläge med avstängd motor i sann eco-driving anda. Fart fick jag så det räckte och blev över! Landksapet precis nedanför bergen var inte fyskam det heller. Grästäckt mark med lövskog. Skön variation från öken samt alla dessa exotiska växter.

Nu kändes det som att jag har upplevt det jag gav mig ut för att uppleva på denna mc resa. Jag kände mig redo för att åka tillbaka till Sverige. Tills dess hade jag ett dygn framför mig att spendera i Rishikesh, för att sedan rulla söder ut rakt igenom centralindien.

Att lämna himalayas kändes som att lämna sin första och enda kärlek. Helt otroligt vilken effekt denna tripp har haft på mig hittils. De senaste dagarnas upplevelser berörde mig som inget annat någonsin.

-

Mer krokig skogsbergskörning!

-

Framme i Rishikesh. Lyckades korsa gångbron på hojen!